Linus är en riktig Friskis! Uppvuxen i en mindre ort fanns det inte så mycket att göra. Han, som många andra i den åldern, tyckte inte om gympan i skolan. Den var kravfylld och han hittade inget som passade honom. Så följde han med mamma på Friskis skivstång och det var starten på Friskiskarriären! Idag jobbar Linus som sjuksköterska på ambulansen och har stor nytta av sin erfarenhet som Friskis-ledare.
intervju Linus törneberg

Förutom att vara en aktiv medlem har Linus också varit ledamot i den lokala Friskis-styrelsen. Där fick han insyn i hur det var att vara ledare.

- De verkade få så mycket positivt tillbaka! Så jag testade in….tre gånger! Första gången jag sökte tyckte de jag hade lite dålig taktkänsla. Idag är jag dansledare! Så får du nej första gången, sök igen!!

Nu leder Linus både Dans Soft och Cirkelgym. Han tycker den kombinationen är jättebra då danspassen även ger egen träning, medan cirkelgym handlar mer om att leda, coacha och inspirera.

- Att vara ledare innebär så mycket delad glädje. Det är nog det största. Men också att man växer som människa. Jag har fått både bättre självförtroende och självkänsla, förklarar Linus.

Friskisuppdraget gör nytta på jobbet

Linus säger också att han inte varit där han är idag om det inte varit för Friskis. Genom olika roller i föreningen har han utvecklats, både som instruktör och i sitt ledarskap. Det har han även nytta av i sitt jobb som sjuksköterska i ambulans. 

- I mitt yrke möter jag många olika situationer och beteenden. På Friskis har jag fått lära mig att justera mitt bemötande och beteende beroende på vem jag har framför mig. Det har verkligen hjälpt mig att bli mitt bästa jag i min yrkesroll. 

Men man får ju även träning på Friskis. Och det är Linus också väldigt tacksam för i sitt yrke. Han berättar:

- Vi åker på ett akutärende. Någon möter oss i porten som säger att det är på fem trappor men hissen är trasig. Där står vi där med utrustning som väger mer än 20 kg, men det är bara att börja gå. Kommer upp men hittar inte namnet. Det visar sig att patienten är på 3 trappor! Så ett tips om du funderar på att söka till ambulansen. Träna trappträning!

Mycket problemlösning

Att jobba som sjuksköterska i ambulans är komplext och väldigt givande, menar Linus. Men det finns ju både fysiska och psykiska utmaningar i yrket. Du vet aldrig vad som kommer hända under ditt arbetspass eller när ditt arbetspass är slut. Den psykiska delen kan vara tuff men arbetsgivaren, AISAB, ger bra stöttning med bland annat kamratstödjare. 

- Det är så mycket problemlösning. Någon gång har man suttit ute på ett fält i brännässlor eller under ett bord i köket. Ibland blir passen längre då vi kan vara på utryckning när arbetspasset egentligen slutar men det går ju inte att säga att nu slutar jag för dagen, förklarar Linus. 

Linus tycket att den fysiska delen funkar bra för den kan han påverka mycket själv. 

- Jobbar jag eftermiddag eller kväll, ser jag till att träna innan jobbet. För som sagt, jag vet aldrig exakt när jag slutar. Och så jag gillar gruppträning. Lite högre tröskel att boka av än ett pass i gymmet. Eller så kan man bli ledare, då bokar man absolut inte av!

Blodet droppade men jag körde på

Linus är en engagerad person som gärna ställer upp om det behövs. Han har bland annat varit engagerad när Friskis gått i Prideparaden flera gånger och när han fyllde 30 bjöd han in till ett 2-timmarspass med 10 instruktörer. Han är heller inte rädd att hoppa in när det behövs.

- Någon gång dök inte spinningledaren upp. Så jag körde med den musik jag hade och det funkade jättebra. En annan gång dök inte yogaledaren upp. Jag laddade ned lite yogainspirerad musik och körde passet. Självklart har jag gått på liknande pass och hade lite koll, men mycket handlar om självförtroende, att vara trygg i sitt ledarskap. Och det har Friskis gett mig. 

Linus berättar slutligen en liten anekdot om det här att vara dedicerad:

- Hade mitt jympapass och i första styrkan när jag gjorde armhävningar så började det komma bloddroppar under mig. Min första tanke var ”vem är det som blöder?” och kollar mig runtomkring. Min stammis Helena pekade på mig och jag insåg att det var jag som blödde näsblod. 

Helena sprang och hämtade papper och jag fortsatte med mina armhävningar. Helena kom tillbaka med papper som jag pressade in i näsan och fortsatte leda passet med en papperstuss i ena näsborren. Det jobbigaste var att andas med bara en näsborre och det såg lite roligt ut när jag körde på.

På Friskis finns det alltid någon som hjälper!