För Friskismotionären Lovisa, 48, betyder träningen allt.
Under september 2017 fick hennes liv en vändning när hon fick beskedet om att hon har bröstcancer. Under resan mot att bli friskförklarad är träningspassen på Friskis&Svettis ett sätt för henne att må bättre och på träningsgolvet kan hon glömma sin sjukdom.
- En av mina första tankar när jag fick cancerbeskedet var om jag inte kommer kunna träna på Friskis&Svettis juljympa som jag alltid brukar. Att jympa på julafton är nästan heligt för mig och jag har inte missat den på säkert tio år, berättar Lovisa.
När Lovisa kliver in på Friskis&Svettis Sollentuna är hon brunbränd. Hon har på sig en rosa färggrann topp och de bara fötterna skvallrar om det somriga vädret utanför. Det är eftermiddag och ett lugn råder i de vanligtvis välfyllda träningslokalerna. På bordet på nedervåningen står vaniljglass med jordgubbar och vi tar för oss av de söta bären. Idag har det gått ungefär åtta månader sedan mammografikollen visade att det som Lovisa tänkte var en ofarlig knöl i själva verket visade sig vara en cancertumör i det högra bröstet. Men trots beskedet beskriver Lovisa hur hon från första stund har haft en positiv inställning.
- Jag har hela tiden varit öppen om min sjukdom och pratat om den med andra. Jag har faktiskt aldrig gråtit en enda gång och är inte direkt rädd, berättar hon och förklarar att den vård hon får är jättebra och att sjukhuspersonalen är suverän.
För Lovisa har träningen betytt enormt mycket under de månader som gått sedan hon fick beskedet. Tiden innan sjukdomen tränade hon fyra gånger i veckan och Friskis&Svettis har funnits vid hennes sida ända sedan hon som 14-åring tröttnade på skolgymnastiken. Att fortsätta träna trots sjukdomen såg hon därför som självklart och under flera månader, parallellt med den cellgiftsbehandling som följde, besökte hon Friskis&Svettis tre gånger i veckan och tränade alltifrån skivstång till medel- och pulsjympa.
- Genom att träna mår jag kroppsligt bättre. Om jag tränar en måndagskväll gör det att jag känner mig piggare under tisdagen. Mentalt hjälper träningen mig att glömma bort min sjukdom för en stund, förklarar Lovisa.
När Lovisa pratar om träning syns den passion hon känner. Hon berättar hur Friskis&Svettis är en plats där hon kan känna glädje och lycka och där hon kan vara sig själv utan att behöva sminka sig och vara fin. Till en början tränade hon med en liten mössa på huvudet för att inte behöva visa att håret fallit av, men efter ett tag tröttnade hon och tog av den.
Det har varit många medlemmar som frågat mig om min sjukdom och jag berättar gärna för dem. Många har frågat om jag klippt mig, vilket jag tycker är lite rolig, skrattar Lovisa.
Men trots sin positiva inställning medger hon att resan är tuff. Med behandlingen följer biverkningar såsom trötthet, stickningar i händer och fötter samt illamående. Hon beskriver hur träningen under dessa perioder inte är särskilt rolig och känslan av att hon orkar mindre under passen är fruktansvärd.
- Även om det inte alltid är roligt ger jag mig dän på att träna. Jag orkar inte lika mycket, men det är bättre än ingenting och jag känner mig piggare efteråt. Förut tog jag träningen för givet och hade inte i tankarna hur mycket den betyder, säger Lovisa och förklarar att det gäller att fokusera på hur man mår efter träningen.
När vi träffas har det bara gått ett par veckor sedan Lovisa genomgått en operation av höger bröst och kommande dag väntar en ny cellgiftsbehandling som planeras pågå fram till slutet av juli. Men detta är inte någonting som håller Lovisa borta från träningsgolvet. I och med operationen får hon idag endast träna spinning och Indoor walking, men målet är att inom närmsta tiden kunna delta i ett medelpass. Vidare berättar hon att det första passet hon ska gå på när hon är frisk är favoriten SkivstångIntervall. När Lovisa slutligen får frågan hur det gick med juljympan skiner hon upp.
- Jag kunde vara med på juljympan i julas! Att jag kanske skulle ha missat den kändes hemskt. Det är inte jättemycket för träningens skull utan mer för den härliga stämningen. Det är inte helt lätt att ta ut sig 100% när det är 120 personer i salen. Men det är så himla roligt så det gör ingenting.