Vilka löften har du för nya året? Vad är ditt varför? Läs om Zaras tankar om nyårslöften!
De flesta har svårt att hålla sina löften hela vägen fram till målet. När man inte lyckas med sina föresatser så känner man sig misslyckad. Man kommer till gymmet taggad till tusen, här ska tränas, byggas, svettas och skapas nya vanor. När vardagen kommer ikapp och man inte längre orkar hålla tempot uppe, när förkylningen kommer smygande så ger många upp och sätter en stämpel på sig själva som periodare. Vad är det som går fel?
I min erfarenhet är det allra största misstaget att man sätter målen för högt. Det går inte att förändra alltför mycket i sitt liv över en natt. Det går att förändra vanor och skapa nya hälsosamma rutiner men för att nå framgång får det inte vara för stora förändringar på en gång. Om du inte har tränat tidigare så är det bättre att träna en gång i veckan i 52 veckor än att träna fem gånger i veckan under en månad och sedan lägga av. Beroende på vad din anledning är till att göra en förändring (jag håller mig till träning i mitt resonemang, men det går att byta ut mot andra saker du vill skapa målsättningar för) så kommer det förmodligen att gå olika bra. Vill du börja träna för att ryggen gör ont, för att gå ner i vikt, för att din partner säger att du borde, för att samhället säger att du borde, för att du märker att du inte längre kan ta på skorna utan att stånka och stöna? Jag skulle vilja säga att ditt VARFÖR är nyckeln till om du kommer att lyckas! Att vilja förändra sin kropp (bli mer muskulös, bli smalare, bli större, bli smidigare) är absolut en anledning att ta dig till ditt gym MEN försök att lägga till fler VARFÖR efterhand. Förhoppningsvis hittar du någon träningsform som du känner är rolig, där du mår bra under tiden du tränar, kanske du känner att du får mycket ut av möten med andra och av de sammanhang du befinner dig i när du tränar, snacket med andra före och efter ditt pass. Kanske du känner en helt annan respekt för din kropp och börjar gilla dig själv mer och mer. Att känna sig stark i nuet är en otroligt härlig känsla.
Att träna för att du vill vara snäll mot dig själv, för att må bra är en så mycket starkare motivator än att du vill träna för att du borde eller för något som är enbart kroppsligt (att försöka förändra kroppen). Tillåt dig också att träna med den kropp som du har idag, man behöver inte skynda framåt mot olika mål. Det är då det kan kännas motigt och vägen blir lång till förändring. Gör vad du kan med den kropp du har idag och ha stor respekt för vad du kan IDAG, om en förändring sker på vägen så är det en bonus.
Men det där med mål då, ska man inte ha dem alls? Absolut, om det gagnar dig! Att träna till något ger en extra dimension och kan hjälpa dig att hålla dig motiverad och peppad. Problemet är när man försvinner från nuet och tror att ”lyckan” är framme vid målet. När svetten lackar och den enda anledningen till det är att du ska ta dig någon annanstans, dit du bara möjligen/kanske, kommer att ta dig.
Jag hade också ett nyårslöfte i år, det var att lyssna mer på min kropp och framför allt att uppskatta den mer. Jag börjar närma mig det där magiska 40-strecket och jag känner som många andra i min ålder att jag behöver längre återhämtning. Jag har tidigare velat bli starkare, smalare, smidigare men känner nu att det är ett ganska ”tomt” sätt att tänka. Jag tränar ju för att jag varje dag vill må bra, för att jag vill tycka om mig själv, för att jag vill känna endorfinerna rusa i kroppen och den där lyckokänslan som kommer av att jag mår bra…just nu!